Favorit i repris: VÄGEN TILL GUD!

Jag ska först läsa från Joh. 14:1-14

”Känn ingen oro.

Tro på Gud och tro på mig.

I min Faders hus finns många rum.

Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.

Och vägen dit jag går, den känner ni.

Tomas sade: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?

Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min Fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom. Filippos sade:

Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.

Jesus svarade: Så länge jag har varit tillsammans med er och ända känner du mig inte Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?

Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen jag säger er: Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag och ännu större, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”

Nyckelversen i denna text måste ju ändå vara den sjätte versen:

”Jesus svarade: Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Jag tänker prata lite om ”Vägen Till Gud” ikväll.

Jag har några punkter ikväll på ”vägen” till Gud”.

1)     FRÄLSNINGEN!

Min första punkt är då frälsningen.

För att kunna leva med Jesus har man ju blivit frälst.

I Rom. 10:9 står det:

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli räddad”.

Att vara frälst betyder att du har blivit räddad från dig själv helt enkelt.

Den här versen måste vara den mest kända i boken Bibeln om frälsningen.

För att bli frälsta måste bli på något sätt få höra talas om Gud och om Jesus.

Jag själv blev frälst på en konsert i Pingstkyrkan i Jönköping i slutet av 2002.

Det gäller att bli berörd av Gud.

Det gäller att den okristna vill ha det som vi kristna har.

Detta är alltså första steget mot Gud.

Att bli räddad!

2)    BYGGA UPP EN RELATION MED JESUS!

Det heter ju att vi inte tror på en religion utan att vi har en relation med Jesus.

Om vi träffar en kille (ja, eller som kille träffar en tjej) så går vi ju inte pang på förhoppningsvis (jag träffade en kille som gjorde det) och blir ihop med denne utan vi försöker bygga upp en relation till denne.

Samma sak är det med Gud. Vi måste bygga upp en relation med Honom för att vi ska känna oss trygga med honom.

Och bygger upp gör vi genom att tro att vi är trygga med Honom.

Om vi tror på vad han har gjort för oss blir det så mycket lättare att ha den här underbara relationen med Jesus.

En relation som förhoppningsvis kommer hålla i all evighet.

3)    VÅRDA DIN RELATION MED JESUS!

Min tredje punkt går in i punkt två. Det är det här med relationen igen då.

När man har byggt upp en relation med någon kan man ju inte bara sluta där.

Då blir det ju ingenting av den relationen.

Nej, när du byggt upp en relation så måste du fortsätta att bygga på den relationen.

Det heter att ”vårda” relationen.

Att vårda relationen innebär också KOMMUNIKATION. Man kan inte vara i NÅGON relation utan kommunikation. Det ämnet är så självfallet att jag inte ens kommer gå djupare in på den saken.

När du kommit till en viss punkt i din relation med Jesus kan du inte bara sluta att tillbe Honom. Du kommer inte VILJA sluta tillbe Honom.

Vi måste vårda våra relationer så att de inte rinner ut i sanden.

4)    TILLBEDJAN!

Vi vill tillbe Gud.

När vi vet och tror på vad Gud har gjort för oss så vill vi tillbe Honom.

Vi vill börja våra knän och göra oss små för Gud är stor.

Han är Kung.

Det är en naturlig del i vårt kristna liv.

MEN…

Vi måste se upp för VEM vi tillber.

I Matt. 6:24 står det:

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Mammon är alltså ”pengaguden” eller vad vi ska kalla det.

Ibland är det frestande med pengar. Att kunna göra vad man helst vill göra, att köpa det man helst vill ha.

Men det är inte det som ska vara centrum i våra liv utan Jesus.

Fast jag vet själv att det kan vara svårt ibland att inte vilja ha pengar.

5)    TVIVEL!

Man tvivlar ibland.

Man tvivlar på vad man kan och man tvivlar ibland på vad andra tycker om en.

Sen kan man tvivla på Gud ibland.

Vi kan tvivla men ändå VETA och TRO att Han är nära.

Jag kan erkänna att förra gången jag pluggade och det inte gick så bra så kunde jag be men känna att jag inte fick något svar. Jag visste att Gud fanns och var nära men tvivlade ändå.

Jag sa det inte till någon. Jag fortsatte tillbe för kärleken till Gud upphörde aldrig.

Det var bara en liten kris i vår relation precis som det kan bli mellan man och kvinna.

Jesus säger i Joh. 14:1:

”Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig”

Vi behöver inte vara oroliga. Gud överger oss aldrig.

Det fanns ju de som tvivlade i Bibeln också.

I Joh. 14:5 är det Tomas som tvivlar:

”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Det är då som Jesus svarar att Han är vägen, sanningen och livet.

Och i nionde versen tvivlar Filippos.

”Herre, låt oss få se Fadern så räcker det för oss”

Jesus svarar då:

”Så länge har jag varit hos er och ändå känner du mig inte, Filippos.”

Det är mänskligt att tvivla men vi ska som sagt inte känna någon oro.

6)    DOPET!

Vi döper oss inte för att stå med i medlemsförteckningen i den kyrka vi går till.

Nej, vi döper oss för att Jesus säger att vi ska göra det.

Jesus blev ju själv döpt.

Ibland annat Mark. 16:15-16 står det:

”Och han sade till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir DÖPT ska bli frälst men den som inte tror ska bli fördömd”

Dopet är också ett steg mot Gud.

När vi döps i vatten så försvinner vårt gamla liv och vi återuppstår med nytt liv med Jesus.

Då är vi i Guds församling.

7)    EVANGELISATION – GE UT AV DET VI FÅTT!

Detta är min sista punkt ikväll.

Vi kristna vill ju att alla som inte är kristna ska bli det.

Eller hur?

Då kan vi inte bara stå rätt upp och ner och tro att det händer nåt.

Vi måste göra nåt också.

Vi måste be konkret för de personer vi vill ska bli frälsta.

Vi kan bjuda in dem till kyrkan. Vi kan dela ut bullar, våfflor och sånt bara för att VISA att vi bryr oss. Att visa att vi har något mer.

När jag var i Arboga på praktik med bibelskolan så åkte vi teamare till Köping på möteshelg.

En kväll hade vi ett möte som vi ville bjuda in så många som möjligt till så vi ställde oss och delade ut pannkakor (tror jag det var) på torget. Och så bjöd vi in folk till mötet.

Och det kom faktiskt jättemånga.

Se vad Gud kan göra!!

AVSLUTNINGSVIS!

Jag vill bara läsa det där välkända bibelordet igen.

”Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jesus är enda vägen till Gud!!!

För att lära känna Gud så måste vi lära känna Jesus!!!

Amen!

3dje Söndagen I Advent!

Johannes Döparen banade väg för Herren
Idag firar vi den tredje söndagen i Advent. Det är därför vi  har tänt det tredje ljuset i Adventsljusstaken. Advent  betyder ju ankomst. Det är därför att vi söndagarna innan jul talar om Jesu ankomst: Att Jesus kommit och att Han skall komma tillbaka. Vi får förbereda oss för juldagen, Jesu födelsedag, då vi talar om Hans födelse i stallet i Betlehem.
Dagens text talar om en man som föddes nästan samtidigt som Jesus. När Maria hade Jesus i magen, så hade Elisabeth, en släkting till Maria, ett barn i magen, vet ni vad det barnet skulle heta?
Johannes Döparen
När Johannes Döparen växte upp och blev stor så hade han en speciell uppgift. Vet ni vad det var?
Jo, det var det som dagens text säger. Att "Bana väg för Herren."
Att bana väg eller bereda väg för Jesus. Det är därför vi  talar om Johannes Döparen i Advent.  Han skulle gå före Jesus och bana väg för Jesu ankomst.
Profeten Jesaja hade skrivit om Johannes Döparen flera hundra år tidigare:
"En röst ropar i öknen: 'Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom... Och alla människor skall se Guds frälsning."
 Vet ni vem som Johannes Döparen talade om, när han talade om: "Herren?"
Herren, det är ju Gud, men Jesus är ju Gud, ja Guds Son, därför står det att Johannes skall bereda väg för Herren.
 När Johannes Döparens mamma Elisabeth träffade Maria, Jesus mamma, så ropar Elisabeth:
"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?"
"Min Herres mor." Kan någon förstå att Maria hade Herren Gud i sin mage, att hon skulle föda Jesus, sann Gud och Guds Son som hade funnits av evighet?
Nej, ingen.
Men det är det vi sjunger i julpsalmen:
När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå, Ty Gud i nattens timmar Där vilar uppå strå
Johannes Döparen talade om Jesus, inte om sig själv, han ville aldrig peka på sig själv, bara Jesus.
Det var så han beredde vägen för Jesus, genom att predika om Jesus.

Tror ni att det är lätt att ta sig fram när det är berg och dalar  framför?
Nej.
Tror ni att det är lätt att ta sig fram om vägen är krokig och ojämn?
Nej.
Vet ni vad det är som gör att vägen från människan till Gud är så svår att ta sig fram på?
Jo, det är någonting som Bibeln kallar synden.
Vet ni vad synd är?
Det är när man tänker dumma saker, gör illa någon eller när man är olydig mot sin mamma eller pappa t.ex. Men framför allt är det att inte lyda Gud. Och var man får reda på Guds vilja, det vet ni.
Det är i tio Guds bud och kärleksbudet. Det som kallas Guds Lag.
Nu säger Johannes Döparen att allt som skilde människan från Gud skall ordnas till, så att vägen till Gud blir fri och öppen, han kallar det att
Det betyder att Gud skall göra så att allt som skiljer oss från Honom, alla fel vi gjort, alla dumma tankar vi tänkt, allt som vi
Och hur händer det?
Det är därför vi läser i dagens text:
"alla människor skall se Guds frälsning." Jesus är Guds frälsning, Guds räddning, Guds förlåtelse.
En annan gång som Johannes Döparen predikade så pekade han på Jesus och sade: "Se, Guds Lamm som tar bort världens synd."Innan Jesus kom så offrade judarna ett lamm för sina synder. Hade de gjort fel, sagt något dumt, eller gjort någon  illa, så kunde man ta med sig ett litet lamm till templet. I templet i Jerusalem så offrade en präst lammet. Men tänk så  många lamm man måste offra! Tusentals. För syndar, det  gör ju alla.
Men Johannes Döparen han kom och pekade på Jesus och
 Och därför att Jesus har dött på korset, uppstått ur graven och uppstigit till himlen, så har vi förlåtelse för alla våra
Om vi har gjort något fel, om vi känner att vi har syndat mot Gud, så får vi tänka på vad Johannes Döparen sade om
"Se Guds Lamm som tar bort världens synd."
Och vi får veta att detta inte bara gäller vissa människor, utan alla människor, för Döparen säger i dagens text:
"alla människor skall se Guds frälsning."
Det betyder inte att alla människor kommer till himlen, men det betyder att Jesus har dött för alla människors synder,  och att alla människor får komma till himlen om de tror att synden är förlåten.
 Därför att Jesus är världens frälsning, världens räddning så  kunde den gamle mannen Simeon säga, när han höll  Jesusbarnet i sina armar:
"Mina ögon har sett din frälsning, som du har berett till att skådas av alla folk"
Vet ni då hur Döparen beredde vägen för Jesus, så Jesus kunde komma till oss, och bli vår vän?
Jo, genom att tala om Honom. När Döparen berättade om Jesus så började människor tro på Honom, och tro på att det fanns förlåtelse hos Honom.
På samma sätt bereder Gud väg in i våra hjärtan genom att  Ordet om Jesus predikas, Guds Ord eller Bibeln.
När vi får höra Guds Ord och höra om Jesus, så börjar vi tro  på Jesus och älska honom.
 Det var därför Gud genom Döparens pappa Sakarias sade  om Johannes Döparen:
"Och du barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk  kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull"
Ja, förlåtelsen har vi hos Jesus. Och därför att vi har fått förlåtelse kommer vi en dag att få träffa Jesus i himlen. Och
"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden åt dem som han älskar."
därför att vi är så glada över förlåtelsen i Jesus, får vi varje söndag, som vi samlas, av prästen höra det som änglarna
sjöng när Jesus hade blivit född: (Luk. 1:76-78). (Lukas 2:30). Jesus:   synder. sade. "Se, Guds Lamm som tar bort världens synd."
 
Han visste att när Jesus dog på korset så offrades han inte bara för en synd, utan för all synder som vi människor gör.  Därför behövdes inga fler offer.
 
Jo, det har redan hänt, när Gud sände Jesus, Hans enfödde Son, till vår jord att födas av jungfru Maria. Jesus dog för alla våra synder, ja istället för oss, så att vi har förlåtelse för allting. sagt som Gud inte tycker om, allt skall tas bort, allt skall  förlåtas. "dalar skall fyllas och alla berg och  höjder sänkas." "Bana väg för Herren," var Döparens förkunnelse, "gör stigarna raka för honom. Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna  vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning"  (v. 4-6).
 
Det var Honom som Johannes Döparen skulle bereda vägen  för, Jesus, Han som föddes av Maria, han som vilade i krubban, Jesus Guds Son. (Lps 87:1). (Luk. 1:42, 43).
 
Han talade om Jesus.

2:a advents predikan!

Predikan 2:a Sö i Advent evangeliitexten Luk. 21:25-36, 1996
Vi firar idag den andra söndagen i advent. Advent betyder "ankomst" som vi alla kanske vet. De fyra adventssöndagarna före jul förebådar den advent, den ankomst som firas på juldagen: Jesu Kristi ankomst till vår värld.
Texten den 2:a söndagen i advent talar också om en ankomst. Men nu gäller det inte längre Hans första ankomst i ringhet. När Jesus Guds sanne enfödde Son kom hit den första gången så skedde det i stor ringhet och fattigdom.
Den familj han föddes i var inte rik, mäktig. Den var jagad av konung Herodes och tvingad av den världsliga överheten att färdas långt för skattskrivningens skull. Från Nasaret till Betlehem. Och när han föddes fanns inte ens ett vanligt rum att tillgå. Han fick komma till världen i ett stall.
Allt detta skedde därför att Gud skulle bli människa för vår skull. Därför att Gud genom att låta sig födas som människa skulle uppfylla lagen som människa och dö på ett kors som människa. För att vi skulle få Gud själv som lösepenningen, som medlet till försoning för våra synder. Gud själv blev människa för att föra oss till gemenskap med Honom själv.
Guds Son skall också komma till vår värld en andra gång. Men den gången kommer Han inte i ringhet eller svaghet. Texten säger: "Människosonen skall komma i en sky, med stor makt och härlighet" (v. 27).
Vi säger att Guds rike finns hos oss. Guds rike finns i de troendes hjärtan. Guds konungavälde i en människas liv börjar den dag hon upptäcker att hon är förlåten för Jesu skull. Gud blir kung i våra hjärtan den dag då vi tror att Kristus burit våra synder på korset, att Han sonat för våra fel. Guds rike finns alltså hos oss i våra hjärtan. Det kommer till oss genom nådens medel. När vi blir döpta, när vi tar emot nattvarden, när vi hör predikan så härskar Kristus. Men allt detta sker på ett fördolt, ett osynligt sätt. Guds rikes härlighet, här i världen, är till största delen fördold.
Idag påminner oss Gud om att en dag skall det osynliga bytas ut mot det synliga, det fördolda skall bytas ut mot det uppenbarade. Det vi ägde i tron här skall vi få skåda med våra egna fysiska ögon: "då skall man få se: Människosonen skall komma i en sky, med stor makt och härlighet." Det finns ju ingenting högre vi väntar på än att få möta vår älskade Herre och Frälsare Kristus.
Det står "Människosonen skall komma." När ordet människosonen används så är det liksom för att understryka. Att denne som kommer, det är Han, Kristus Guds Son som blev människa, dvs det är Han som var sann Gud av evighet, allsmäktig och allestädes närvarande, Han härskarornas Herre, Han blev människa - lät sig födas genom jungfru Maria, i ett stall, det är Han, som blev vår broder, som blev en av oss, Han hade framburit offret för hela mänsklighetens synd inför Gud, så att allting hade betalats, vartenda felsteg du och jag begått och kommer att begå. Han kommer tillbaka till de sina. Betalningsmedlet - lösepenningen var Hans eget blod. Han har inte lämnat oss åt ödet. Han kommer tillbaka.
Och så sägs att det som förebådar Hans ankomst är tecken i solen, månen och stjärnorna, ångest skall komma över folken - de skall stå rådlösa vid havets och vågornas dån, "människorna ger upp andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen, ty himmelens makter skall bäva." (v. 26).
Ofta när människor talar om den yttersta tiden så väver man in allt i skräckfyllda skildringar om det ena med det andra. Bibeln säger verkligen att den sista tiden är en tid av upplösning - upplösning i samhället, upplösning av moralen - oroligheter o s v. Eller som det står i dagens text: "ångest skall komma över folken." Men det är viktigt att notera att det står - ångest skall komma över folken - det står inte ångest skall komma över Guds barn, över de troende. Nej, faktum är att Guds barn ska se på den sista tiden, den sista dagen, Jesu återkomst på ett helt annat sätt. "Se på fikonträdet "säger Kristus "och på alla andra träd. När ni får se, att de skjuter knopp, då vet ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt, när ni ser detta ske, då ska ni också veta att Guds rike är nära."
Efter en lång och kall vinter så går vi ut i naturen som liksom stelnat till av köld och död. Då kanske vi får syn på några små, små knoppar på något träd eller någon buske. Och så tänker vi: Ja, nu är den på väg. Det är allt en bit på väg, men nu har vi sett vårtecken, nu är allt sommaren på gång. Det kanske tar en tid, men nu har vi sett att den kommer. På samma sätt som vi ser på vårtecken, säger Kristus, så ska vi se på tidens tecken. De tecken som förebådar hans ankomst. När vi ser på naturkatastrofer - tecken i vattnet - marken och luften - när vi ser hur samhället håller på att rasa samman - på olika sätt, då ska vi inte sucka och klaga. Kristus säger: "res er upp och lyft upp er huvuden, ty er befrielse närmar sig". Kristus säger - när ni ser detta - det är då som när träden skjuter knopp. Och vad tänker ni då - "vad hemskt!" Nej, då ler ni lite för er själva och så går ni hem med lättade hjärtan - tänk nu är sommaren snart här.
Det är så vi ska tänka när vi talar om den yttersta tiden säger Kristus - folken, hedningarna "står rådlösa vid havets och vågornas dån," "ångest skall komma över folken," "människor ger upp andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen," Ja, texten säger t o m "himmelens makter skall bäva." Men så skall ni, mina systrar och bröder tänka, säger vår Frälsare: när allt detta sker skall ni tänka, "det är vårtecknen, det är knopparna som brister ut," den eviga sommaren är snart här. Då skall Kristus lysa över oss. Då skall vi få vila ut till sist hos vår Frälsare.
"Människosonen kommer i en sky, med stor makt och härlighet." I Uppenbarelseboken 1:7 läser vi: "Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skall se honom, ja, också deras som har stungit honom; och alla släkter på jorden skall jämra sig vid hans åsyn. Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som skall komma, den Allsmäktige." Han kommer till de sina, till dem som i tiden blivit Hans egna. De Kristus kommer till är inga märkvärdiga individer, de kristna är inte sådana som alltid är duktiga och präktiga, det är inte de som aldrig gör fel. Tvärtom är det en skara enkla människor som var dag vill bekänna sina synder och felsteg och ta emot Guds nåd i Kristus till upprättelse.
När Kristus kom första gången så kom Han för att friköpa en hel värld och en hel mänsklighet från alla synder, alla fel och brott. Det budskapet har predikats - att vi är förlåtna, att vi är friköpta och kommer att predikas ända fram till den dag Han kommer åter. Dessa som kallas kristna - det är de människor som tagit emot denna nåd och förlåtelse genom dopet och Ordet - och alltjämt fortsätter att ta del av förlåtelsen - genom Ordet och nattvarden. Därför ska vi vara flitiga att ta del av de nådemedel som bevarar oss som Hans barn - Ordet och nattvarden.
Det finns mycket i den här världen som kan ta oss bort från den här enkla kärleksfulla relationen till Kristus - därför varnar oss Kristus i dagens text: "Men ta er till vara för att låta era hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och världsliga omsorger, så att den dagen kommer på er oväntad; ty som en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare"(34, 35). Våra hjärtan - och här talas det om de troendes, alltså Guds barns hjärtan - kan tyngas ned av omåttlighet, dryckenskap, världsliga omsorger. Det är om man använder bildspråket som om det hjärta som borde varit däruppe, hos Kristus - det hjärta som borde funnits i förtröstan på syndernas förlåtelse - det hjärtat har liksom tyngts ned. Och som tyngder vilar: omåttlighet, dryckenskap och världsliga omsorger - d v s att man är så bekymrad över allt det här omkring oss, som förgår, att man inte förtröstar på Guds nåd. Man tyngs ned i den här världen. I det egna jaget. Utan förlitande på nåden. Ta er till vara för detta manar oss Kristus.
Han är mån om oss. Han vill inte att allt detta skall få vår blick att vridas ner från Honom och ned i smutsen, ned i oss själva. Ta er till vara - "ty som en snara skall den /dagen/ komma över hela jordens inbyggare." Världens barn - de som inte hör Kristus till - för dem kommer dagen oväntad. De har inte sett några vårtecken - de vet inte att Kristus skall komma. Kristus vill visa att om vi låter oss tyngas ned av det ytliga i den här världen - dryckenskap, omåttlighet, världsliga omsorger - då kan det bli med oss som med världen. Dagen kommer oväntad. Djuret som fastnar i snaran, känner inte att det har en snara runt foten förrän det sitter fast och då - ja då är det för sent. Därför går det glada budskapet ut i dag: Budskapet att Kristus kommit i världen för att frälsa syndare. Budskapet att Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen, budskapet att den som kommer till honom, den kastar han inte ut utan den tar han emot. Vem det än är. Detta glada budskap får vi både ta del av själva och ge vidare till vår omgivning fram till den dag då Han kommer åter.

AMEN

De fyra spetälskas evangelium!

Nu vill jag återberätta om de fyra spetälska utanför Samarias stadsport. Detta kan du läsa i 2 Kungaboken kapitel 7. Samaria som vid den här tiden var Israels huvudstad var belägrad av araméerna. Folket i staden hade det väldigt svårt. De höll på att gå under av svält. Det berättas i bibeltexten att en kvinna lät t.o.m. äta upp sitt eget barn.

Fyra spetälska män satt utanför stadsporten och grubblade över vad de skulle ta sig till. Eftersom de var spetälska fick de inte komma in i staden. Vanligt vis fick de mat och förnödenheter från invånarna inne i staden men p.g.a. svälten kunde de inte få någonting.

Då kommer de på att de kan gå till araméernas läger för att se om de kan få lite mat. Visserligen fanns det en risk att de skulle dödas av araméerna, men de menade om de stannade kvar så skulle de ändå dö. Kort sagt: De tog mod till sig och gick över till fiendelägret vid skymningen.

När de kom fram till lägret gjorde de den otroliga upptäckten: Det fanns ingen där! Jo, hästar och åsnor fanns kvar, men lägret var helt tomt på människor. Vad hade de tagit vägen? Fienden hade flytt hals över huvud eftersom de trodde att det kom ett stort anfall över dem. Det var ett under som Gud lät ske för att de skulle fly.

De fyra utsvultna spetälskarna rusar in i ett av tälten. Där hittar de mat och dryck. De kastar sig över maten, äter och blir mätta. Sedan upptäcker de ännu mer: De hittar silver, guld och kläder! De tar från ett tält med alla dessa skatter och går och gräver ned detta för att ingen skall få tag på det. Sedan går de till nästa tält för att göra det samma!

Vi ska tala om för de i staden

Men då blir de fyra träffade av sina samveten. De tänker på staden Samaria hur folket där inne håller på att duka under av hunger och törst. Folket visste inte om att bara en bit ifrån dem så fanns det räddningen för dem i araméernas läger! "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus." säger de till varandra i 2 Kung. 7:9. Därefter går de tillbaks till staden och berättar allt om vad som hade hänt. På det viset blir allt folket räddat. De fick mat, kläder, dryck, hästar, åsnor och dyrbara skatter!

Så kan det vara i bland för oss kristna. Likt de fyra spetälska så berättar vi inget om de goda nyheterna – evangeliet. Vi behåller det för oss själva och har inte en tanke på folket i staden. Hur de svälter och håller på att gå under. Likt de fyra så roffar vi åt rikedomarna för oss själva. Vi äter och dricker från Herrens dukade bord av alla hans rätter. Vi tar till oss alla skatter och gåvor, men vi berättar inte för någon vad det är för rikedomar som vi har i Kristus – i evangeliet.

Gräv inte ned det du har fått

Ja inte bara det, vi kanske t.o.m. tar det och likt spetälskarna gräver ned och gömmer det! Vi skäms väl inte om evangeliet för världen. Har vi samma bekännelse som Paulus i romarbrevet 1:16? "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken." Varför grävde de ned det? Skulle de bygga ett stort förråd? Skulle de komma tillbaks senare för att förse sig? Ville de hindra andra från att komma åt det?

I bland har jag märkt att en del kristna kan vara rädda för hur okristna skall ta det så de vågar inget säga. P.g.a. denna rädsla så hindrar de evangeliets spridning till sina anhöriga och vänner. Ja, folket där i staden går omkring i sin nöd och förtvivlan och håller på att dö av svält och törst.

"Vi gör inte rätt" sa de. Det är inte rätt att behålla de goda nyheterna om Jesus för oss själva! Vi måste berätta det. "I dag kan vi komma med goda nyheter!" I dag är frälsningens dag! Varför vänta? "Men om vi tiger nu och väntar tills i morgon, drar vi skuld över oss." Tänker vi att det finns en annan tid att berättar för människor om evangeliet, t.ex. i morgon eller en annan dag så drar vi skuld över oss.

Vi brukar säga till ofrälsta: Vänta inte med att bli frälst! Det är sant, men vi frälsta skall heller inte vänta med att berätta de goda nyheterna om att Jesus har dött och uppstått. Att det finns frälsning för var och en som tror! Väntar vi drar vi faktiskt en skuld över oss, eller t.o.m. om vi inget säger!

Misstro

Men när Kungen fick höra om vad som hade hänt blev han misstänksam. Han misstänkte att det var ett trick från fienden och att de skulle ligga i bakhåll om de lämnade staden. Så kan det ibland vara när vi berättar de goda nyheterna för människor. De vill ibland inte tro på det. De tänker att det kanske finns en baktanke i det. Kanske de också undrar vad de har för vinning av det här. Men de fyra spetälska hade ingen vinning. Det var någonting annat som drev dem. Kärleken tvingar mig, sa Paulus.

I bland bemöts de kristna med misstänksamhet med en anklagan att det är bara pengar de vill åt eller någonting annat lurt. Men tänk om det är ärligt uppsåt och att man vill människor väl?

För att kungen skulle få reda på hur det egentligen låg till sände han iväg en grupp män med två vagnar och förspända hästar ned till araméernas läger. Och de upptäckte att det var så som de fyra männen hade sagt. Längst vägen som de följde efter de flyende soldaterna såg de att vägen var full av kläder och andra saker som de hade kastat ifrån sig i panik.

Om du bemöter evangeliet med misstro över om det kan förehålla sig så som det sägs så är det bästa sättet att göra så som Israels kung gjorde: Ta reda på det själv! Han sände ut folk för att se om det stämde. Du själv kan ta reda på om det stämmer genom att ge evangeliet en chans i ditt liv. Pröva själv min vän, som det heter i en sång.

Jag minns när jag själv blev frälst tänkte jag: Kanske är det bluff alltsammans, men då visar det sig väl. Men det var ingen bluff! Jesus kom in i mitt liv och jag blev frälst! När jag besökte en pingstkyrka första gången i mitt liv, hur skulle jag kunna veta om det var rätt eller fel? Men jag var ärlig och beslöt att ge det en chans. Jag kanske inte sände in spejare för att ta reda på det, men jag märkte i mitt hjärta att här var det någonting.

Det kan vara ärligt sökande människor som möter evangeliet med misstro, men är de ärliga så kommer de också att ge evangeliet en chans. När de gör det kommer de aldrig bli besvikna. Jag tror inte att det finns en enda människa här på denna jord som ärligt kan säga att de har blivit besvikna på Jesus!

Vänta?

När då kungen och folket kunde komma till lägret och ta del av allt dess mat och skatter så kanske de kunde anklaga sig själva över att de dröjde så länge innan de kom dit och tog för sig. P.g.a. deras misstänksamhet fick de svälta lite längre än vad de annars hade behövt.

Så kan det vara med oss människor ibland. Varför blev jag inte frälst tidigare? För min del berodde på att jag inte hörde evangeliet förrän då. Men en del väntar ändå p.g.a. olika orsaker. Till sådana har jag ett gott råd: Vänta inte för länge! "Men jag kanske kan bli frälst när jag är gammal!" Det vet du inget om. Men det du vet är att frälsningens dag är nu !

Med denna predikan har jag velat belysa med att vi inte skall undanhålla evangeliet för människor. De måste få höra! Och de som skall berätta för dem om de goda nyheterna är du och jag som tror på Jesus! Människor utan Jesus är likt de människor som var i den belägrade staden. Fattiga, utsvultna och döende. De har inget hopp för morgondagen. Men vi kan ge dem hopp genom att berätta frälsningens evangelim.

Allt är klart, allt är fullbordat! Jesus har gjort allting klart genom sin död och uppståndelse. Det är bara för oss att ta emot.

Predika Ett Nådens År!

Året som Herren har valt

Herrens Ande är över mig,
ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut
frihet för de fångna
och syn för de blinda,
för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren.
(Luk 4:18-19)

Den 19:e versen är en av underrubrikerna som jag har på min hemsida högst upp. Vad menar Jesus med att predika nådens år? Det är den tidsperiod som bröt in i och med Jesus Kristus. Den Messianska tidsperioden. Nådens år. Då skulle människor bli frälsta och få sina synder förlåtna, botade från sjukdomar och befriade från demoner.
Jesus kom för att predika glädjens budskap. Det är evangelium! För vilka? För de fattiga. Han kom för att ropa ut frihet. För vilka? För de fångna. Likaså kom han för att ropa ut syn för de blinda och ge de förtryckta frihet. Den messianska tidsperioden! Då Jesu rike skulle bryta fram och han skulle vara Herre och regera!
Året som ligger framför oss kan också bli en tid av nåd. Då människor får möta Jesus, bli frälsta och få alla sina synder förlåtna. Bli botade, befriade och döpta i den helige Ande. Vi som Jesu Kristi lärjungar får förkunna och ropa ut ett nådens år från Herren. Denna nådens år gäller fortfarande.
För att människor skall kunna bli frälsta måste vi predika för dem. De kan inte komma till tro på Jesus om vi inte predikar för dem. Det är viktigt att de få höra Ordet, det underbara evangilet, budskapet om Jesus Kristus, Guds Son. Han kom hit för att frälsa syndare, bota och befria de fångna!
Låt oss göra ett beslut. Låt oss predika om Jesus. Själv har jag fattat detta beslut. Att jag alltid skall tala om Herren Jesus. Bara han är räddningen för alla människor.

PREDIKA FRIHET!

Luk 4:18"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet."

Versen är Jesus berömda proklamförklaring som han en gång läste och talade från i Nasares synagoga för snart 2000 år sedan. Det finns en mening som jag starkt har fastnat för. Det är "... till att predika frihet för de fångna" ! En av sakerna som Jesus kom för att göra var att predika frihet. Hans ord som han talar gör människor fria. Jesus binder ingen. Du blir inte bunden och kontrollerad av han ord. Du blir fri.
Detta är viktigt att lyfta fram i dagens läge. Det händer att det dyker upp människor som vill fånga och binda människor med sitt tal. De vill kontrollera och styra andra människor. Ett sätt att göra det på är att tala på ett sådant sätt att de blir bundna. Sådan är inte Jesus. Han sätter människor fria.
Ordet frigör
Jesus talande ord är underbart. Det är balsam för själen och hälsa för kroppen. Han binder ingen. Utan han frigör. Han försökte inte hålla kvar och binda människor till sig, utan de var fria att gå om de ville. Ett bra exempel på detta är när Jesus talar om att vi måste äta hans kött och dricka hans blod. Då tycker många att det är outhärdligt att lyssna på honom. Då lämnar de Jesus och går därifrån. Kvar blir Jesus tolv lärjungar - apostlarna. Då frågar Jesus dem om de också skulle lämna honom. Han var inte bitter över att massa människor just nu hade gått sin väg. Han kunde ju ha anklagat dem inför sina tolv lärjungar och gjort allt i sin makt för att behålla dem. Så gjorde han inte, utan han ställde en enkel fråga. Då svarar Petrus honom med dessa berömda ord: "Herre till vem skulle vi gå? Du har ju det eviga livets ord!"
Jesus predikar oss fria. Vi blir så fria att vi t o m kan gå vår egen väg. "Men det är ju farligt", kanske någon säger, "Då mister vi ju folk", nej, så är det inte. - Det är då vi vinner dem!
Jesus gör oss fria
Jesus kom för att göra människor fria. Han säger: "Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria". Vi hamnar alltså inte i en ny fångenskap. Det finns t o m människor som är avundsjuka på denna frihet och spionerar på den ! Det finns de som åter igen försöker lägga på slavoket igen. Nej, vi är kallade till frihet. Vi får inte låta någon lägga på oss slavoket igen. Det är upp till dig och mig att se till att ingen gör det. Det är vårat ansvar!
Predika folk fria
"Guds Ord bär inte bojor", står det i Bibeln. Det frigör. Både i själen och kroppen. När vi predikar så måste vi predikar på ett sådant sätt att människor blir fria. Vi predikanter är kallade att predika människor fria. De skall ju inte hamna i fångenskap. Men det finns predikanter som har bundit människor. Till sig, till verksamheten eller till något annat. Så får det inte vara. Vi måste predika folk fria. Det finns en gammal svensk film som heter: "Släpp fångarna loss, det är vår!". Jag har inte sett den, men så är det. Vi måste släppa fångarna loss.
När vi talar Guds ord så frigör det människor. Guds Ord har satt människor fria i alla tider. Och Hans Ord gäller än i dag!

START: Predika Evangelium!

Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Matt 16:15)
Det är Jesus som säger detta. En dansk förkunnare sa en gång att det som Jesus säger är alltid viktigt. Det budskapet etsade sig fast i mitt sinne. Människor kan ibland säga något som vi inte behöver ta fasta på. Men det som Jesus säger är alltid viktigt. Vi behöver lyssna noga på varje ord och ta till oss det.

Sången

Jesus sa att vi skulle gå ut i hela världen och predika evangelium. Vi skulle tala ord med våra munnar och orden skulle innehålla evangelium.  Jesus sa inte att vi skulle gå ut i hela världen och sjunga evangelium.
Just det sistnämnda gör många. De ordnar till torgmöten och evangelisation. Det går ut en grupp med el-piano och gitarrer och sjunger några sånger. Kanske är det många som lyssnar. Därefter går de hem och känner sig mycket tillfredställda efter som de har "nått många med evangeliet". Men hade de verkligen gjort det? Gick budskapet in i hjärtan på folk?
Under flera år har jag fått vara med på ett hörn i sång och musikmöten. Vi har spelat och sjungit för många människor kristna sånger. Detta har varit populärt. Många har kommit inom hörhåll och vi har kommit till sammanhang som vi annars inte hade kunnat komma till om vi inte hade haft musiken. Detta är bra, men det är inte tillräckligt. Vi kan inte bara nöja oss med sången, vi måste ha ordet med!
Har du tänkt på vad musiken drar folk? Ordnar vi musikmöten så kommer det mycket folk. Vi kan lätt fylla en sporthall med folk om vi låter Christer Sjögren sjunga där. Det är bra med sången och musiken, men vi får inte nöja oss med enbart detta och byta bort ordet mot musiken. Musiken är egentligen ett hjälpmedel för evangelisation för att kunna föra ut Ordet. Det skall aldrig ersätta det.
Ett par vänner till mig sjöng på ett torg i en stad när det var riksdagsval. Många politiker var på torget och höll tal för sitt parti. När mina vänner sjöng kom det mycket folk och lyssnade. När en politiker tog vid och höll sitt tal glesnade folket. Detta lade han märke till och då hade han en smart idé. Han sa till mina vänner att de skulle sjunga några sånger och då skulle han hålla korta politiska tal mellan dem. Politiken var smart. Han använde sången till att dra folk så att han kunde föra ut sitt budskap.
Om nu världens barn är så smarta som politikern så bör vi kristna - Guds barn, var ännu mer smartare. Vilken är den politiker som bara ordnar sångmöten? Sedan säger han: "Ja nu kära vänner har vi haft ett härligt möte, så nu kan vi gå hem." Så säger han aldrig. Hade det bara varit ett musikmöte så hade det varit misslyckat. Nej, han ser till att det talade budskapet kommer ut, därför han vet att det talade ordet påverkar.
I våra kyrkor och församlingar ordnar vi oftast till sång och musikmöten. Det drar folk eftersom de är oftast populärt. Vi får gärna har musikmöten men inte enbart. Risken är att vi annars byter bort våra genuina väckelsemöten med någonting som saknar kraft. Människor behöver en kärnfrisk förkunnelse om nåd och barmhärtighet. De behöver ett Gudsmöte och vidrörande av Guds Ande. Finns inte detta med så missar vi mycket.
För några år sen gick det på TV ett populärt kristet musikprogram som hette "Minns du sången" och de flesta tyckte att det var jättebra och kände sig inspirerade. Nu var det mycket bra och den sortens program måste finnas och sångerna handlade om Jesus, men mellansnacket handlade oftast inte om Jesus. Jag är övertygad om att om mellansnacket hade varit enkla vittnesbörd om Jesus skulle folket ha blivit ännu mer gripna. Men då kanske någon säger "det kan vi inte ha med i svensk TV"! Och då säger jag: "Varför inte?"
Räcker det inte med musiken? Det är ju evangelium i det! Ja, det kanske det är men det räcker inte bara att sjunga! Jag skall bevisa det med ett snabbt exempel: Hur många har inte sjungit med strofen "Genom blodet har Han frälst mig" i Pärleporten utan att ha en aning om vad de sjöng. Det var inte bara frälsta utan även ofrälsta. Men talar man ut att "Genom blodet har Han frälst mig" så blir det plötsligt konkretare och starkare.
Vi skall inte välja bort musiken. Den har en viktig roll. Men det skall inte enbart vara musik, utan Ordet skall, måste, också vara med. Jag blev frälst p.g.a. att jag hörde det talade Ordet. Likadant är det så med alla som har blivit frälsta. Vi hörde evangeliet om Jesus!

Bönen

Likadant är det med bönen. En del låser in sig i sina kyrkor, hem och kapell och är tillfredställda med detta. Ja, en del reser till och med runt till olika platser och ber. Det är naturligtvis bra att be. Vi bör be mer än vad vi gör, men Jesus sa inte att vi skulle gå ut i hela världen och be. Han sa att vi skulle predika!
Det är samma sak här som med sången och musiken. Ofta byter vi bort med det ena mot det andra, när vi egentligen bör ha med båda sakerna! Vi bör både be och predika och inte bara nöja oss med bönen. Dessa båda saker följer oftast med gemensamt.
En gång hörde jag en "fantastisk bön" i ett bönemöte. Den löd ungefär så här: "Käre Jesus, gå ut till syndarna och prata med dem!" Men det är faktiskt inte Jesus som skall göra detta. Det är vi som tror på honom som skall göra det.
I bland kan vi använda bönen som en täckmantel för att slippa tala med människor om Jesus. Vi menar att vi uträttar mer i bönen hemma. Där tror jag att vi bedrar oss. Jesus sa att vi skulle predika. Du skall be, men du måste också tala.
Jag måste berätta om ett bönemöte jag var på i ett litet kapell en gång. Det var några stycken som hade kommit tillsammans för att be. Innan vi skulle börja be så drog "böneledaren" ned rullgardinerna för fönstren så ingen skulle kunna se in! (Och så funderar vi på att varför folk ibland inte blir frälsta!)

Livet

Nu säger en del att "Att tala är inte så viktigt, utan jag vittnar med mitt liv". Men Jesus sa aldrig att vi skulle gå ut i hela världen och vittna med våra liv - vi skulle tala! Nu är det så att det är viktigt att vårt liv - livsstil - stämmer överens med det vi talar, annars blir orden kraftlösa.
Men naturligtvis är det likadant här som i de föregående exemplen: Det skall aldrig ersätta det talade Ordet. Jag tycker annars att svensken oftast är så att hon jämt skall byta bort saker och ting med något annat. Det går faktiskt att ha båda sakerna samtidigt. Oftast är det bäst så.
Orden ska överensstämma med livet, annars mister dess kraft. Jag vet ett kristet par som hade tältsemester tillsammans innan de var gifta, och de hade två tält. Detta irriterade en del och tyckte att de överdrev, men deras vittnesbörd stämde överens med Ordets talade vittnesbörd. Ingen människa skulle kunna misstänkliggöra dem med några påstående. De var rena och starka i Gud. När sådana personer vittnar blir det starkt och trovärdigt.

Tillfälligheter

I Bibelns står det att vi skall predika i tid och otid. Otid är, förutom julottan, som någon sa, också den tid som det inte passar sig och den tid som är lämpligt. Vi skall alltid vara beredda att säga något om Jesus.
Kung Saul skulle i 1 Sam 10:7 ta vara på tillfälligheterna när det gavs till honom, och likadant är det så med oss. Vi skall ta vara på tillfälligheterna som bjuds oss och ständigt vara öppna och beredda på att säga något om vår Herre Jesus.
Detta innebär inte att vi skall ha "andligt uppumpade muskler" utan vi kan vara normala och avslappnade men ändå ständigt beredda att tala om vår Frälsare. Är vi det så kommer vi alltid få säga något om Jesus.
Det blev förföljelse i Jerusalem mot de kristna i apostlagärningarna. Lärjungarna spred sig till olika platser. Och vart än de kom så predikade de Ordet. De tog varje tillfälle i akt. De beklagade sig inte över att de var tvungna att fly, utan de talade om Jesus.
Varför skall det vara så svårt att tala om Jesus? Vi kan ju annars tala om allt annat som intresserar oss. Senaste nyheterna på TV, hur det gick för Sverige i ishockeymatchen osv. Det skall vara lika naturligt att tala om Jesus. Det är inte svårt, det är lätt.
En ofrälst kompis sa till mig helt nyligen vid en avslutning i en kurs som jag har varit med på: "Säga vad man vill men du har aldrig prackat på oss med din kristna tro." - Och där satt jag för fullt och vittnade för dem. Han kände sig inte påhoppad. Varför då? Jo, jag väntade in tillfälligheter, och när de kom så tog jag dem! - Och då fick jag vittna för dem!
I bland har jag hört predikningar som har varat ca 45 minuter och namnet Jesus har knappt blivit nämnt. Jag tycker det är en prestation. Hur kan man som predikant, kallad av Gud att predika evangelium, knappt säga något om Jesus? Det är om Jesus som vi skall tala, annars har vi ingenting att tala om!
I bland har jag reagerat på budskapen som sänds i våra TV-gudstjänster. Jag tycker det är tråkigt varför en del inte tar tillfället i akt och tpredikar om Jesus. Jag tycker att det inte finns någon anledning vad man skall tala om i ett sådant tillfälle. Skulle jag någon gång få tillfälle att predika i TV så vet jag exakt vad jag ska tala om: Jesus! Jag behöver inte äns be och fråga Gud om vad jag ska säga. Det är om Honom jag skall tala om - Han har ju frälst mig!